Fota gruppbilder – så gör du!
Gruppbilder är ibland kluriga att få till. Plötsligt räcker det inte med att posera en person, utan nu ska flera stycken poseras och se bra ut, samt även fungera ihop. Här är mina bästa tips för att få till bra bilder med familjer, barn och djur ihop.
Marias 3 tips för bra gruppbilder
- Lägg tid på poseringen.
Stressa inte och hasta igenom, utan låt det ta tid när du poserar familjemedlemmarna, syskonen eller djuren tillsammans. De kan gott vänta några extra minuter om det gör bilden så mycket bättre – och det gör det! Ta dig tid och våga styra precis var varje hand ska ligga och hur varje person ska ha kropp samt huvudet placerat. Backa bak och titta genom kameran hur det ser ut, posera om och korrigera om något inte se bra ut.
Den enda gången du får skynda är om det är ett litet barn med väldigt dåligt tålamod med, då är det viktigare att få bilden tagen över huvudet än att den är perfekt poserad. - Skapa närhet och kontakt.
När jag poserar en familj, syskon eller människor ihop med djur vill jag skapa en känsla av närhet. Jag vill att de är så nära varandra som det går. Att de gärna rör vid varandra genom att hålla handen, luta sig mot varandra, lägga en hand på den andres axel, klappa/klia djuret på halsen/under hakan. Ett annat sätt att skapa kontakt och närhet är att ha allas blickar åt samma håll – då känns det som att de är synkade. Så antingen ska alla titta mot kameran (be förälder eller djurägare stå bakom dig och påkalla uppmärksamhet så alla kollar mot kameran samtidigt) eller att de tittar på varandra eller åt samma håll åt sidan. Man kan även ha en mix av att någon/några tittar mot kameran och de andra tittar på personen/personerna som tittar mot kameran. Ett bra tips är att be (de äldre) människorna spegla djuren/småbarnen. De ska hela tiden titta åt samma håll som djuret/bebisen tittar. - Suddig bakgrund men skarpa personer.
Jag älskar suddiga bakgrunder och fotar alltid med en stor bländare (f 1.8) – det ger ett kort skärpedjup vilket gör att det som är strax bakom och strax framför det min kamera fokuserar på kommer att vara suddigt. Därför eftersträvar jag att placera alla individer på en gruppbild på samma avstånd från kameran, för om någon står bakom eller framför den jag fokuserar på kommer de också att bli oskarpa. Men om allas ansikten är på samma avstånd från min kamera blir alla skarpa. Ibland är det dock inte möjligt att ha alla på samma avstånd. Då finns det två alternativ: Antingen får jag ta en mindre bländare (runt f 3.5), vilket ger ett längre skärpedjup och därmed en bakgrund som inte blir lika snyggt suddig. Eller så får jag klippa och klistra. Då fotar jag flera bilder med fokuspunkten satt på olika individer på varje bild, och sedan kan jag klippa ihop en slutgiltig bild i Photoshop där alla är skarpa. Jag som älskar mina suddiga bakgrunder väljer att behålla min stora bländare och fotar nästan alltid med bländare 1.8. Bilderna härintill är skapade på bägge sätt. På bilden med hästarna är alla på någorlunda samma avstånd från kameran och har därför blivit skarpa allihop på samma bild. Samma sak gäller den stående bilden med de två tjejerna och schäferhunden i regnet samt bilden med den gravida kvinnan ihop med hundarna. Men bilden med de sittande syskonen och hundarna var helt omöjlig att skapa med skärpa på alla direkt i kameran. De två liggande hundarna blir ur fokus när syskonen är skarpa och tvärtom. Så i detta fall har jag klippt ihop två bilder – en med fokus på hundarna och en med fokus på syskonen och den lilla hunden.
Stort lycka till med dina framtida gruppbilder!